Hypokondriker..

Precis i början när vi bestämt att vi ville ha barn så började jag blöda vid sex helt plötsligt. Det var inte lite blod kan jag säga, utan hela sängen var röd. Mina ben var blodiga och P var blodig. När jag stod i duschen så rann det ut blod.
Självklart blev jag livrädd, men trodde att jag kanske fått mens. Men dagen efter hade det slutat blöda. Detta hände ett par-tre gånger till efter det, och jag var helt övertygad om att Nu hade jag fått livmoderhalscancer.
Jag vet hur orolig jag var, o tankar som att vi aldrig skulle få barn o jag var rädd för att dö.
Det visade sig att jag "bara" hade en väldigt lättblödande livmodertapp. Under några månader fick jag gå och pensla på något på livmodertappen, och så blev det bra igen.
Men jag minns rädslan så väl.

Nu, precis när vi har börjat planera syskon, så dyker en annan sak upp. För någon vecka sen fick jag ont i bröstet, det brände på ett obehagligt sätt. Sen har det övergått till en mer tryckande känsla, och så hittade jag en knöl på halsen.
Nu är jag sån, att jag googlar allt. Det mesta man hittar är cancer, cancer och cancer. Google är INTE bra om man är hypokondriker och tror det värsta.

Jag har fått en tid den 19 maj till att kolla upp min knöl, som är liten (ärtstor) rund och hård och sitter mitt på halsen, under strupen. Trycket över bröstet tror jag är oro och ångest just nu.

Ser framför mig ironin i att vi skulle lyckas bli gravid själva, o så skulle knölen va cancer.

Nej, ska försöka låta bli google, ägglossningen har varit tror jag, så får jag bara hoppas att det är en helt ofarlig knuta. :/