söndag 27 april 2014

Bebismys

Idag var vi och hälsade på hos en arbetskamrat till mig. De fick en liten flicka i januari, så hon är ganska exakt 3 månader.
Jag har nästan glömt att 3 månaders bebisar är så små, o om jag inte minns fel så tyckte jag att K började bli stor när hon var tre månader. Haha. Man får lite perspektiv när man ser andras barn. Det känns som K alltid varit sån som hon är idag. Var hon inte så stor när hon kom?? ;)
Min fina K, som blev sotis när jag höll deras lilla dotter. ❤️

I vilket fall som helst, så blev ju inte längtan mindre av att få gosa med bebis. Tvärtom.
Jag längtar så otroligt mycket!
Jag blir helt pirrig i magen att det KAN bli så att jag är gravid om en månad eller två. Tänk om vi har sån tur!

❤️

torsdag 24 april 2014

Att älska en till..

När vi väntade K så var det så svårt att föreställa sig hur vårt barn skulle se ut. Vi gjorde (för skojs skull såkart) sån där matchning i nån app och fick fram en grotesk bebis. ;) nej, men det gick verkligen inte tänka sig alls.

Sen när hon väl kom, så var det så självklart. Det var ju så hon såg ut! Självklart var det det!

Jag är en grubblare och planerare, så trots att jag inte är gravid än, så börjar jag redan fantisera om bebisen. Men i mitt huvud så är det liksom en till K som kommer komma. Hon var ju så självklar. ;) Det är verkligen svårt att tänka sig att det kommer en helt NY liten person, med egen personlighet och eget utseende. En som inte finns, så det är omöjligt att förutse vem det är.

Men så kommer den där frågan, går det verkligen älska en till lika mycket??
Kärleken till K är oändlig, gränslös.
Jag gör allt och lite till för henne. Jag älskar henne flera varv runt månen och tillbaka igen.

För ett tag sen gick jag på en kurs på bvc. Där fanns en mamma med två barn. Hon sa att hon älskar inte sina barn på samma sätt. Ettan var lite mer speciell, just för att han var först.
Sen älskade hon dom såklart lika mycket, men ändå inte på samma sätt.

Jag är nästan säker på att jag kommer älska nästa barn precis lika mycket som jag älskar K, men ändå känns det lite, lite läskigt.

onsdag 23 april 2014

Hon med miraklet

Ja, det är ju det här med bloggnamn.
Man kan ju slita sitt hår för mindre saker, men Hon med miraklet, det är ju jag!

För snart, om några månader, 4 (!) år sedan bestämde vi oss för att vi ville bli föräldrar. Väldigt pirriga och förväntansfulla började jag knapra folsyra, räkna dagar, och längta till bim. Jag gick med i bimtrådarna på familjeliv och förväntningarna var på topp. Men, jag och en liten skara till blev ALLTID sist kvar.

I april 2012, på vårt 22e försök blev vårt älskade mirakel till via ivf. Vårt lillhjärta.

Där slutar den historien, för nu börjar nästa resa, till ett till barn!

Konstigt nog är jag precis lika pirrig och förväntansfull som jag var då, för fyra år sen. Och kanske lika naiv, då jag tror att vi ska lyckas själva. Fort. Jag räknar med en bebis bland dom första månaderna 2015.

Men nu vet jag, att om inget händer så har vi en plan B där efter sommaren.

Nu väntar vi på att den här härliga veckan ska ta slut, sen kör vi!