När vi väntade K så var det så svårt att föreställa sig hur vårt barn skulle se ut. Vi gjorde (för skojs skull såkart) sån där matchning i nån app och fick fram en grotesk bebis. ;) nej, men det gick verkligen inte tänka sig alls.
Sen när hon väl kom, så var det så självklart. Det var ju så hon såg ut! Självklart var det det!
Jag är en grubblare och planerare, så trots att jag inte är gravid än, så börjar jag redan fantisera om bebisen. Men i mitt huvud så är det liksom en till K som kommer komma. Hon var ju så självklar. ;) Det är verkligen svårt att tänka sig att det kommer en helt NY liten person, med egen personlighet och eget utseende. En som inte finns, så det är omöjligt att förutse vem det är.
Men så kommer den där frågan, går det verkligen älska en till lika mycket??
Kärleken till K är oändlig, gränslös.
Jag gör allt och lite till för henne. Jag älskar henne flera varv runt månen och tillbaka igen.
För ett tag sen gick jag på en kurs på bvc. Där fanns en mamma med två barn. Hon sa att hon älskar inte sina barn på samma sätt. Ettan var lite mer speciell, just för att han var först.
Sen älskade hon dom såklart lika mycket, men ändå inte på samma sätt.
Jag är nästan säker på att jag kommer älska nästa barn precis lika mycket som jag älskar K, men ändå känns det lite, lite läskigt.
Men. HUR kan man säga så? Att det ena barnet är mer speciellt! Hu, mitt hjärta gjorde lite ont där. Jag har själv tänkt som du men släpper tanken ganska fort igen. Ändlös kärlek har ju oändlig räckvidd, så inga problem där ��
SvaraRaderaEller hur! Jag kände som du när hon sa så. Kan inte förstå det alls!
RaderaAtt man övh tänker tanken NU, innan barnet ens finns är ju för att kärleken till ens barn är så stor att det inte går att beskriva den. Men jag är säker på att jag kommer älska nästa barn exakt lika mycket, o båda kommer va lika speciella! ❤
Jag har hört/läst på många ställen att mammor undrar om de kan älska nästa barn lika mycket och jag har aldrig förstått varför. Jag kan faktiskt inte för mitt liv förstå, eftersom för mig är det precis tvärtom, att jag skulle behöva 10 barn till att ösa min kärlek över, eftersom jag har så mycket :) Det låter trist att man säger att man älskar barnen olika, även om det är sant. Jag kan dock inte heller förstå det, det enda som är olika med mina barn är att de är olika kön annars är det inget som skiljer dem åt i mina "mammaögon"
SvaraRaderaJaa, jag känner så med, om jag ska försöka förklara hur jag menar så är det ungefär så här: ;D
RaderaMin kärlek för K är nog som dom flesta känner för sina barn, Den är ENORM, jag kan gå över eld och vatten för henne, hon är mitt allt liksom. Den kärleken jag känner för henne har jag aldrig nånsin känt förut. Då kommer ju tanken, är det ens möjligt att känna så för någon annan?? Och det är svårt (för mig) att relatera till någon som inte ens finns. Men jag längtar så otroligt mycket efter en till bebis, och den dagen jag får ett plus på stickan är jag säker på att jag kommer känna samma himlastormande kärlek för den bebisen som jag känner för K. Kärleken liksom svämmar över. Haha. Jag tror inte, jag är nästan säker (helt säker kan jag ju inte vara då jag bara har ett barn) men ja, jag är 99,99999999999 säker på att jag kommer känna likadant för båda barnen! Och jag håller inte med den mamman som sa så om sina barn, det blev som en tagg i hjärtat, och jag blev faktiskt lite ledsen för hennes minstings skull. <3
Det enda jag kan tänka mig att många menar med att man älskar barnen på "olika" sätt är att barnen har olika personligheter, och man älskar sin man på ett sätt, så älskar man sitt barn på ett annat sätt, och ett andra barn på ett tredje sätt.. fast man älskar alla lika mycket (barnen mest förstås ;-) ) men vad vet jag. haha. men det känns hemskt o säga att ett barn är mer "speciellt" än det andra. :(
Radera